Regn på plåttak är musik i mina öron.
Fantastiskt väder idag.
Bra att tapeten är beställningsvara, då tvingas jag måla lister och inte sätta igång och tapetsera hej vilt bara för att det kändes mest kul. Tvingas göra saker rätt kan vara bra för en sån som jag som styrs av känslor och ögonblick.

En värmebölja som släpper greppet ger lite syre i mina lungor, tillåter mig att ha strumpbyxor, gör min hjärna lite svalare och smartare.
En blomma jag fick häromdagen står i fönstret och talar till mig på ett sätt som jag inte tagit in tidigare.

Allvarligt. Den följer oss hela livet. Vi sjunger om den, läser om den i sagor, påverkas av den, kysser varandra i dess sken. Den skickar hälsningar från solen när den är hos någon annan och hälsar på. Månen bara är, den är underbar. Och alla människor på planeten har sett den.

Vaken på natten och sova på dan. Tokigt.
Önskar mer tid. Alla människor har lika mycket tid. Önskar tid att pysa ner till grundvila, känna lusten och kreativiteten spira, ha energin att få sakerna gjorda och lugnet att göra inget och köpa en tidning och ett nytt klädesplagg och gå hem och läsa deckare i stol på verandan. Vara världens mest självklara trygghetsmorsa.

Måste ta kort på fönstret. Varför är det fint? Börjar genast skena i tanken om lämpliga blommor att matcha med. Varför tycker vi gammalt trasigt är fint? Påminner det om längesen kanske... Kanske är vi rädda att förlora gammal äkthet. Gammalt trasigt är fint ibland, ja det är så, har ingen förklaring till varför och kanske finns det viktigare saker.

Livlena. Jag heter Lena och har ett liv.

Under tiden jag befinner mig i en normal vardag kommer konstant världar, vrår, ögonblick, vinklar, citat, smått, stort, viktigt, fånigt, infall, tankar till mig som jag mår bra av att få dokumentera. Oftast med en bild.